unnim

Idag har jag varit en stressad jävel. Satt inatt uppe och slet med en redovisning jag trodde vi skulle ha tills idag,(och prioriterade då bort en annan som vi FO SHO skulle ha idag,men med en mindre läskig lärare!) Och när jag imorse då klev innanför skolan dörrar inser jag direkt att det jag gjort inatt inte behövdes göra,så jag hade lika gärna kunnat gjort svenska-redovisningen inatt. Pungspark alltså. "flm" tänkte jag och gled in till klassrummet då det var dags för barista-kursen. Som vanligt drack vi en hel del kaffe och det hände det äckligaste som hänt mig sen..innan jag kunde gå tror jag! Till saken hör att när vi prövar kaffe måste vi använda oss av en sorts sked,och ur den ska man surpla kaffet i en väldig fart. Ungefär som en dammsugare,eller någon som sniffar en lina kokain. Och detta är svårt,hur konstigt det än låter. Men så sitter iallafall Amandus mitt emot mig och har varit dryg hela morgonen. Då bestämmer han sig väl (antagligen) för att spela allan,så han ska försöka dra in kaffet sådär fort som bara proffs kan. Jag tittar roat på och skrattar,då jag plötsligt hör hur allt kaffe hamnar i fel strupe på honom,ser hur han chockat spärrar upp sina ögon och inom loppet av 1 sekund fullkomligt SPRUTAR ut det över mig. Som en reaktion på dom första dropparna som landat på min överläpp har jag halvt rest mig upp för att,förmodligen,fly! Så där står jag..med böjda knän och vill inte röra en muskel ifall det skulle få kaffedropparna att rinna. Amandus skrattar, jag gråter nästan. För faaaan vad saliv är äckligt. Jag kan spy bara av att råka spotta på min egna sko. Så att få kaffe/saliv från någon annan i mitt fagra ansikte var inget jag ville skratta åt.

Dräpas ska han!

Här har ni en bild på min reaktion! Ett stycke värsting!

Haha nä,jag önskar väl att jag hade ett sånt där stone face, i alla lägen. till och med när någon spottar på mig. Men icke! Detta är mer likt min riktiga reaktion: