Räkmacka och dåliga gåtor
Morsning!
Idag bestämde jag,Daniel och Felicia oss för att åka till Järvsö och fika. Vi ringde hastigt upp både mamma Adobati och syster Adobati (med respektive) för att fråga om dom möjligen ville följa med, och vips var det en liten familje-resa. Där jag satt som ett sjunde hjul slog tanken mig, att Lill-Babs kanske möjligen kunde vara där. Men till min stora besvikelse var hon inte ens i närheten. Jag som hade tagit med mig autograf-blocket. Nåja, sen fick vi en gåta om en man som åt en sked albatross-soppa och som sedan sköt sig själv. Det var som att lösa en dödsgåta. Men man fick bara fråga ja unt nich-frågor, så det tog oss några timmar. När jag väl fick veta svaret blev jag sur. Det var den mest långsökta gåta jag någonsin skådat. Åkte sedan till jobbet för att ÄNNU EN GÅNG behöva föra en lång diskussion med en finsk man (som vägrade ge ut sitt personnummer och när vi sa att han var tvungen gick han ut och satte sig i sin husbil och vägrade prata med oss. Han tillhörde veteran-gruppen, och var sur för att han behövt betala för ett SCR-kort när "alla antra fått gå in på samma korrrrt!".) Jag ville bara utbrista "DUDE,dra härifrån om det inte passar dig! Här får du fan rätta dig efter våra regler!", men det kunde jag ju givetvis inte. Så där fick jag stå, återigen, och hålla med om hur ful branchen är, och hur SCR är maffian som tar allas pengar (?).
Så nu sitter jag här i min soffa, med musiken på och myser. Och med detta säger jag även godnatt, för imorgon skall jag upp tidigt och öppna fabriken.
Adjö!
Idag bestämde jag,Daniel och Felicia oss för att åka till Järvsö och fika. Vi ringde hastigt upp både mamma Adobati och syster Adobati (med respektive) för att fråga om dom möjligen ville följa med, och vips var det en liten familje-resa. Där jag satt som ett sjunde hjul slog tanken mig, att Lill-Babs kanske möjligen kunde vara där. Men till min stora besvikelse var hon inte ens i närheten. Jag som hade tagit med mig autograf-blocket. Nåja, sen fick vi en gåta om en man som åt en sked albatross-soppa och som sedan sköt sig själv. Det var som att lösa en dödsgåta. Men man fick bara fråga ja unt nich-frågor, så det tog oss några timmar. När jag väl fick veta svaret blev jag sur. Det var den mest långsökta gåta jag någonsin skådat. Åkte sedan till jobbet för att ÄNNU EN GÅNG behöva föra en lång diskussion med en finsk man (som vägrade ge ut sitt personnummer och när vi sa att han var tvungen gick han ut och satte sig i sin husbil och vägrade prata med oss. Han tillhörde veteran-gruppen, och var sur för att han behövt betala för ett SCR-kort när "alla antra fått gå in på samma korrrrt!".) Jag ville bara utbrista "DUDE,dra härifrån om det inte passar dig! Här får du fan rätta dig efter våra regler!", men det kunde jag ju givetvis inte. Så där fick jag stå, återigen, och hålla med om hur ful branchen är, och hur SCR är maffian som tar allas pengar (?).
Så nu sitter jag här i min soffa, med musiken på och myser. Och med detta säger jag även godnatt, för imorgon skall jag upp tidigt och öppna fabriken.
Adjö!
All this way
Morsning!
Som ni inte vet, så flyttar jag imorgon. Från denna by, min by Duved. Jag ska förflytta mig söder över, och det känns väl spännande men ack så vemodigt. Jag sitter här i mitt flickrum, som jag alltid bott i. MITT rum. Som nu inte blir mitt på samma sätt. Nu är jag relativt vuxen, och ska väl i princip kunna klara mig själv. En dag äger jag ett hus som detta, där mina barn ska ha sina rum. Det känns helt..otroligt. Ibland tänker jag på den gamla goda tiden när vi sent på kvällen återvände efter en semester, trötta och griniga men tvugna att duscha våra solbrända kroppar. Medan vi i duschen stod passade min mor på att bädda rent i alla våra sängar, men det slutade ändå med att vi alla 4 sprang in och somnade mellan mamma och pappa. Det kittlade alltid så skönt i fötterna när man kröp ner i en nybäddad säng, som doftade "hemma".
Jag försöker dock trösta mig själv med att jag snart kan flytta till Berlin, leva mitt liv och träffa någon karla-karl som sveper mig bort från jorden. Givetvis ska jag hitta mig ett jobb som jag älskar att utföra. Helst ett där jag egentligen inte behöver göra något viktigt,utan bara tjäna väldigt mycket pengar. Så jag kan pensionera mig redan vid 27 år och sedan bara gå omkring och kolla på fina människor,arkitekturen och le. Leva farligt och skriva dagbok på Berlin-muren.
Som ni inte vet, så flyttar jag imorgon. Från denna by, min by Duved. Jag ska förflytta mig söder över, och det känns väl spännande men ack så vemodigt. Jag sitter här i mitt flickrum, som jag alltid bott i. MITT rum. Som nu inte blir mitt på samma sätt. Nu är jag relativt vuxen, och ska väl i princip kunna klara mig själv. En dag äger jag ett hus som detta, där mina barn ska ha sina rum. Det känns helt..otroligt. Ibland tänker jag på den gamla goda tiden när vi sent på kvällen återvände efter en semester, trötta och griniga men tvugna att duscha våra solbrända kroppar. Medan vi i duschen stod passade min mor på att bädda rent i alla våra sängar, men det slutade ändå med att vi alla 4 sprang in och somnade mellan mamma och pappa. Det kittlade alltid så skönt i fötterna när man kröp ner i en nybäddad säng, som doftade "hemma".
Jag försöker dock trösta mig själv med att jag snart kan flytta till Berlin, leva mitt liv och träffa någon karla-karl som sveper mig bort från jorden. Givetvis ska jag hitta mig ett jobb som jag älskar att utföra. Helst ett där jag egentligen inte behöver göra något viktigt,utan bara tjäna väldigt mycket pengar. Så jag kan pensionera mig redan vid 27 år och sedan bara gå omkring och kolla på fina människor,arkitekturen och le. Leva farligt och skriva dagbok på Berlin-muren.
