unnim

Vi gick iallafall där i godan ro och plötsligt kör pappas kompis Conny förbi med sin bil, stannar,vevar ner rutan och frågar om någon är hemma i huset. Oturligt nog var det inte det,så han började av någon anledning prata väldigt länge med mig om vilka fantastiska chanser jag har i framtiden etc etc. När jag första gången tittade på vad min hund gjorde,satt han och bajsade lite fridfullt under en gran. När jag tittar andra gången sitter han fortfarande och bajsar..och jag tänker "det var mig en lång bajskorv! Skönt (?) för honom!". Men när jag tittar en tredje gång och jag ser att viggo fortfarande bajsar blir jag lite fundersam. Och givetvis allt detta medan jag hör Conny prata om att jag ska ut och resa och gå inka-leden innan jag blir för gammal! Så jag ursäktar mig med att jag måste gå på något fint sätt,då jag inte anser att Conny behöver höra om att min hund suttit och skitit dom senaste 10 minuterna vi pratat. När jag kommer fram till Viggo kollar han på mig som att han har bekymmer, och jag tittar då runt mina axlar för att se om någon snäll granne vill titta min hund i rumpan för att se om allt står rätt till eller inte. Men nej,där finns inga snälla grannar,så lättare sagt än gjort,så lyfter jag på herrns svans och ja...där hänger det en bit korv..som fastnat i ett hårstrå,som i sin tur sitter fast i en till bajsbit..DET ENDA ÄCKLIGA JAG ANSER FINNAS ÄR BAJS OCH HÅRSTRÅN!! Så jag står där,i panik,och funderar på vad fan jag ska göra,för hem kommer jag ju inte med en hund som stått i en mycket märklig ställning den senaste kvarten. Jag funderar ett tåg på att kasta upp honom på axeln och bära hem honom, men med risk för att råka halka till och få det där..."pärlhalsbandet" rakt i ansiktet bestämmer jag mig för att göra något drastiskt! Jag tar en (vad jag tror) hård snöklump i min hand för att då försöka på något sätt att torka bort det min hund har där bak..mitt i tork-rörelsen går snöklumpen sönder,och ja..där står jag. Med bajs på hela handen och ett hårstrå som lyckats kringa sig runt mitt lill- och ringfinger.

Till något mer glädjande (för mig åtminstonde!) så var jag på utomhus-bio i fredags med mina vänner! Det var så mycket folk,och så mysigt så jag nästan inte ville åka hem. Filmen i sig var ju inte så himla bra. Men det blev en sån fantastisk helhet iomed att man satt och tittade på en film samtidigt som man tittade upp över ett upplyst olympia där kvällsskidåkningen var i ett slutskede. Och där satt jag,en fantastisk kväll,med min varma kopp choklad i handen. 

Blir helt lyrisk bara av att tänka på det!

Puss klem!