unnim

Det känns som att alla mina relationer bara splittras. Bara går sönder. mina relationer till min familj brister. Min relation till min enda riktiga kärlek i livet, håller också på att gå sönder. Och det är den värsta smärtan jag kan känna. För det finns ingen annan jag vill behålla så mycket,som honom. Jag kan inte påstå att jag älskar någon annan så mycket som mitt hjärta, min Marcus. Det känns som att jag simmar i motströms. Hur mycket jag än kämpar, så kämpar jag till ingen nytta. För varje ny vecka känner jag mig bara mer och mer ensam. Och ibland känns det som att jag inte har någon kvar. Ingen alls. Och just idag,känns allt dåligt. 

Idag brast det för min bror, jag har aldrig sett honom så ledsen i hela mitt liv. Och jag trodde aldrig att det skulle göra så ont att se honom så ledsen,som det faktiskt gjorde. Mitt hjärta exploderade nästan. Jag bara satt på en stol,grät och stirrade på honom,och jag visste inte vad jag kunde göra. Jag kunde inte gå fram och ge honom en kram,jag kunde inte sätta mig bredvid och trösta. Utan jag satt som i trans på stolen och grät. Bara hade ont.