unnim

Idag när jag skulle kliva av bussen,så ställde jag mig upp och såg att de satt två invandrare där. som kan ha varit 14 år,max! Och dom såg så rädda ut. Dom har kommit till en nytt land,en by där de snöar och är skitkallt,och dom kan ingen svenska. Jag skulle också vara rädd. Förmodligen så rädd så jag inte skulle gå utanför dörren. Men dessa två pojkar,hade tagit sig till skolan till och med. En sjukt stor eloge till dom.  Och när jag kliver av bussen,så får jag lite ont i magen. Lite ångest. Jag skulle sagt hej till dom. Då hade dom kanske känt en lite lättnad? Så imorgon och alla dagar framöver ska jag ge dom ett leende och ett hej. För det är de minsta dom förtjänar.